Utbytesår

Jag kommer att åka till USA, närmare bestämt Terre Haute, Indiana, för ett utbytesår 2011-2012. I den här bloggen kommer jag att försöka skriva så mycket som möjligt innan, under och kanske t.o.m. efter mitt utbytesår. Det blir en upplevelse jag aldrig kommer glömma och det kommer vara sjukt roligt! :)

tisdag 11 september 2012

Att vara returnee

Hej igen alla läsare!  Det var nu ett bra tag sedan jag skrev någonting här, men jag tänkte göra en liten uppdatering för att hålla bloggen vid liv.

Att vara returnee på campet var något av det roligaste jag gjort i mitt liv!  Jag och Calle fick åka tillbaka till Campet tidigare än de andra returnees.  Vi kom till Boston ca 4 dagar innan de andra.  Där bodde vi på hotell över en natt innan vi skulle ge oss av mot Norwich University (NU) i Vermont.  Vi hjälpte Kim (våran chef) att fixa med rum, klasser och inkommande flyg.  Dagen vi åkte till NU så träffade vi returnees från det andra campet också, vi lastade in campgrejer i en stor van och sedan åkte vi.  Att komma tillbaka till NU var helt underbart!

Jag och Calle fick varsitt rum i Alumni-byggnaden.  Så vi var ensamma i hela byggnaden, för lärarna sov typ på andra sidan campus.  Om dagarna så hjälpte vi bara Kim och Barb (rektorn på campet) att fixa med grejer.  Det jobbigaste var att fixa med mapparna man får när man kommer.  Det var ca 525 mappar att hålla på med, lägga i olika papper, "namnbrickor" och nyckelband.  Vi gick igenom dessa mappar 3 gånger...  Det roligaste var ändå att köra runt i golfbilen på campus, det var bara jag och Calle av alla returnees som fick göra det eftersom att vi var tidiga.

Det var 4 returnees som kom efter oss men innan resten, det var Andreas, Vivi, Marie och Simi tror jag.  När dem kom så umgicks vi bara och lärde känna varandra bättre.  Resten kom en eller två dagar senare.  Det var när alla var där som vi började lägga nycklar i mapparna och även kolla så att allt var i dem igen.  Vi gick igenom dem 3 gånger till, så nu var det totalt 6 gånger.  Det jobbigaste var när vi fick in återbud av studenter för att dem antingen hade blivit sjuka så att dem inte kunde åka eller att dem inte hade fått någon värdfamilj än.  Vi kom tillslut ned i 508 studenter på camp.  När det kom in återbud så skulle vi hålla på att ändra i klasser, ändra i sovrummen, ta bort deras mapp, flytta nycklar och hålla på.  Det var verkligen jättejobbigt!  Det var mycket mer att göra innan camp än vad jag trodde, men kul var det!!!

När studenter kom så var returnees uppdelade i två grupper, en på flygplatsen och en som var kvar på campus.  De på flygplatsen skulle se till att studenterna kom med rätt bussar och sånt och vi på campus skulle se till så att alla kom till sina rum och bära deras väskor dit.  Så vi var ungefär 6-7 stycken som delade på att bära säkert upp emot 1000 väskor i en massa trappor.  Det var något tungt må jag säga, men man lärde känna studenterna lite när man gjorde det.  (Jag var kvar på campus och var väskor.)

Under dagarna då studenterna hade lektioner så gjorde inte vi returnees så himla mycket, det var några varje dag som skulle hämta närvaro från alla klasser, några skulle hämta is till kontoret och sjuksystrarna, men annars var det inte så mycket att göra.  Vissa satt kvar och hade uppgifter i kontoret i och för sig.  Vi var även uppdelade i två grupper när det gällde uppgifter.  Vi hade en "tidig grupp" som jobbade mellan 7.30am - 11pm, men vissa stannade uppe längre än så bara för att ta det lugnt och umgås och sånt.  Den "sena gruppen" jobbade mellan 11am - 2am, men man gick alltid upp tidigare för att äta frukost och sitta och snacka i kontoret m.m.  Första veckan var jag tidig och andra veckan var jag sen.

Vi gjorde några utflykter också; en till Boston, en till Burlington och en till den årliga basebollmatchen.  I Boston gick vi returnees till EF-kontoret och fick en rundtur av Adam Ellis.  Vi träffade några som jobbade där, chefen och en sommaranställd var faktiskt svenska, så det var lite coolt.  Jag, Andreas och Marie fick träffa dem som hade placerat oss i våra värdfamiljer, för dem satt där och jobbade.  Vi gjorde inte så mycket mer i Boston, vi drog och käkade på Hard Rock Café och handlade lite.  Dagen efter Boston brukar man åka till stranden och bada, men det var nåt med alger och sånt som gjorde att vi inte kunde åka dit, så vi åkte till Burlington och shoppade istället.  Där var det bättre att shoppa än i Boston, för att Burlington hade samma affärer men dem hade rea typ överallt.  Så det var ganska nice!  Basebollmatchen var ganska rolig, vi returnees skulle få igång alla att börja "heja fram" laget, det gick bra ibland och sämre ibland.  Jag, Andreas och Lewin höll oss till gruppen med italienare, för att det var dem som sjöng mest ramsor och sånt och därför var det roligast att stå där!

På campet är det en dans/party i början och även en i slutet.  Den i början kunde inte jag och Lewin gå på, för vi hade massa jobb att göra i kontoret.  Men den andra kunde alla gå på och det var riktigt kul.  Den andra är då man går ut och det är en fyrverkeriuppvisning.  Efter dansen så går man ner till Plumley där allas väskor står och man kollar på avslutningsvideon som Fendall gör varje år innan man blir utskickade till sina bussar för att åka till flygplatsen.  Jag var tvungen att stå vakt vid ena dörren för att se till så att ingen lämnade salen.  När bussarna skulle fyllas så skulle studenterna lämna ifrån sig nycklar och sånt och sedan gå ut till bussarna.  Killarnas uppdrag under det var att ta ut deras väskor och fylla bussarna med dem.  Jag fick inte bära för mycket för att tidigare under dagen när jag hade burit väskor så hände det något med min arm som gjorde att jag inte fick lyfta tunga grejer...  Men jag struntade lite i det och bar i alla fall, det skulle ju gå snabbt!

När alla studenter hade kommit med sina bussar så tog Fay och Fendall med oss returnees ner till floden och vi hade en brasa och satt och snackade och njöt av sista kvällen med gänget.  Vi satt uppe tills typ kl 4 eller nåt sånt.  När vi kom tillbaka till campus så var vi typ 8 stycken som gick tillbaka till kontoret och satt och kollade på OS och tog vara på tiden den sista kvällen.  Vi var 5 stycken som var kvar där tills kl 6 på morgonen, då gick vi och sov och packade lite innan bussen skulle gå.  På flygplatsen var det oerhört jobbigt att säga hejdå till alla, man ville ju liksom bara vara kvar i USA med dem alla.  Men jag och Andreas åkte med sista flyget av alla returnees.

När vi kom in och satte oss där vi skulle gå på vårat plan så ser vi på skärmen att planet är någon timme försenat och tänkte att vi fortfarande kunde hinna planet från Washington till München eller var det nu var vi skulle.  Men med tiden så blev planet bara allt med försenat och det slutade med att vi kom iväg 3,5 timme senare än vi skulle...  När vi kom till Washington så sprang vi av planet och frågade en som jobbade där hur man kom till våran gate.  Hon sa att det planet hade redan lämnat och att det var försent, vi kom fram till att vi missade planet med 10 minuter......  Vi stod där och tjafsade med dem om biljetter, vart vi skulle sova, att få kompensation i pengar och massa sånt.  Vi fick tillslut ett par nya flygbiljetter kl 3pm nästa dag och vi fick 20 dollar var att köpa mat för.  Hon som vi pratade med sa att Andreas som var 17 kunde få sova i ett rum på flygplatsen, men att jag inte fick sova där för att man fick bara vara upp t.o.m. 17 år för att få sova där och jag är ju 18..  Så Andreas sa att han tänker fan inte sova där inne själv.  Så vi ringde till EF och dem fixade ett hotellrum till oss i närheten av flygplatsen.  Så vi åkte dit och sov där över natten.  Nästa morgon åkte vi till flygplatsen så att vi var där vid 11am, incheckningen för Lufthansa som vi skulle flyga med öppnade halv 12, så vi var först i ledet.  Vi frågade hur det blev med våra väskor eftersom att vi hade flygit med ett annat flygbolag innan.  Han vi pratade med på Lufthansa sa att dem inte hade våra väskor, men vi fick biljetterna i alla fall.  Så då gick vi över och pratade med det andra flygbolaget och dem sa att Lufthansa hade väskorna men att dem inte visste om det och det blev en himla massa strul.  Tillslut så fixade hon på det andar bolaget nya biljetter till oss så att dem skulle ha mer tid att hitta våra väskor och det flyget skulle gå kl 5pm, ytterligare 2 timmar senare.  Tillslut så gick vi på det planet kl 5pm och mellanlandade i Frankfurt, var där i någon timme och sedan åkte vi vidare till Stockholm.  När vi skulle hämta våra väskor från bandet så hade vi båda bara en väska som kom, så vi fick gå till nåt ställe och snacka med dem om vart våran andra väska var någonstans.  Vi gick sedan ut och träffade våra föräldrar som var där för att hämta oss.

Två dagar senare fick jag min andra väska och jag tror att Andreas fick sin ca 4-5 dagar senare.  Hemresan var ju inte den bästa, vi kom hem en dag senare med en väska mindre...  Så vi kom hem den 5e augusti och jag längtar tillbaka till USA, men det är ändå ganska skönt att vara hemma.  Ca 2 veckor efter camp så kom Fendall till Skandinavien på en resa, det var riktigt kul att träffa honom och hans pappa, även fast jag hade träffat Fendall två veckor innan haha.

Det här inlägget blev mycket längre än vad jag hade tänkt, men det var ju bara bra att jag kunde skriva såhär mycket tycker jag.  Tack och hej!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar